Sitter på tåget mot Växjö igen. Känns bra. Trots att det var grymma dagar hemma med familjen. Saknar dem så! Men det väntar bra veckor i Växjö nu. Trots att jag jobbar i stort sätt varje dag ska jag hinna med att träffa folk. Ska ta mig tiden hur trött jag än är. Varför vila. Det kan jag göra när jag ligger i graven.
Känner mig sliten men ändå pigg. Känner mig ledsen men ändå så otroligt glad. Vet inte vad det är som händer. Mer än att det är sjukt! Så sjukt att jag inte vet vad jag ska sätta fingret på. Satte på lite John mayer i öronen. Trodde han kunde hjälpa mig, men icke. Eller han fick mig att vilja skrika rakt ut, men jag vet fortfarande inte varför. Trots detta sitter jag ändå och leer. Större än på länge. Trots att jag gjort många snedsteg i mitt lilla 20åriga liv vet jag nu att det är jag som står stadigt på jorden. Att jag är den som nu varken gjort fel eller har något att ta tag i. Jag vet vad jag vill och det får mig nu att må så bra. Nu ska jag sjunga lite tyst här på tåget. Älskar att sjunga ut lite emellanåt. Ha en grym vecka alla. Det ska jag ha!
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar